vecka 2 och 3

Hej igen alla

Nu var det ännu längre sedan jag skrev, det har helt enkelt inte känts nå kul att skriva, jag är sååååå tråkig. ingen ork, illamående, ibland är det magen som mår dåligt ibland är det huvudet, och så oändligt trött, illamåendet gör det jobbigt att äta vilket också gör en trött för att det är för lite energi i kroppen. Den eviga frågan om balans.
Vecka nr 2 handlade om att ha en väldigt snabb mage, och en väldigt hög puls, kroppen var mycket stressad, mycket vila fast har du hög puls så är det ju ändå inte avslappnande, det är bara bättre än att röra sig. Cellgifts cykeln är att dag 1 får du cellgifter och motmedel dag 8 får du en påfyllning så blir du sämre till ca dag 10-12 sen vänder det och sista veckan skall vara en respit och återhämtningstid då de vita blodkropparna ska växa till igen, dag 12-21. såg verkligen fram emot den där återhämtnings veckan.
Till helgen hade vi goda vänner på besök både på fredagen och lördagen, härligt inspirerande samtal. På lördag morgon kände jag en mystisk smärta i vaden, typ som träningsvärk fast jag har verkligen inte tränat. jag hade ett inbokat läkarbesök på Radiumhemmet på måndagen så jag kunde ju fråga då. på måndagen hade jag svårt att stödja på benet, det är nog en propp tänker jag. Men det trodde inte min doktor, mina ödemben är ju väldigt mjuka så det märks inte om muskeln är hård. Däremot så upptäckte han att jag har vatten i lungan där av denna hög puls, det syntes tydligt på datortomografin jag gjorde, det innebär också att de måste ta bort vattnet, göra ny datortomografi med nya mätningar innan strålningen kan börja, 25 minuters läkarbesöket, utvecklades till EKG koll, Lungröntgen och vad röntgen, sen nytt läkarbesök när allt det var gjort, hela dagen tog det. Jag blev uppgraderad när det gäller antiillamående medel, så nästa vända ska jag få en starkare medicin.
På tisdag natten fick jag jätte ont i benet, från hålfoten som ett spjut upp i vaden, tog lite alvedon men bestämde att det får bli akuten på morgonen, Christian skjutsade mig till sös, de satte mig på puls mätning direkt eftersom den var så hög, De konstaterade ganska snabbt att det nog var en propp i benet, men att det inte fans tid för ultraljudundersökning samma dag så jag fick en "spruta" som jag skulle ta själv, innohep, Så modig jag kände mig när jag gjorde det!! och så fick jag en tid att komma tillbaka på nästa dag.
Eftermiddagen ägnade jag åt funderingar kring den nya boken om katekumenatet(vuxenkonfirmation) som vi är några stycken som skriver på inom dela liv dela tro-projektet, i kyrkan. så roligt med lite annat att tänka på.
så var det nästa dag på sös igen, ultraljud, en at-läkare provkörde med annan läkare som observatör, de håll på ganska länge, och kollade ådror och flöden och klämde och höll emot. sen tillbaks till akuten för recept och remmitering till Koagulationsenheten... vilket namn någon sådan visste jag inte att det fanns. så nu ska jag ta en spruta varje morgon för att blodet ska hålla sig i ordning.
På sös uppmanades jag att kontakta Radiumhemmet för att berätta läget. så jag ringde min kontakt sköterska. hon hade sin ersättare där denna dag, Han började med att fråga om det var något akut eller om det kunde vänta...
så sur jag blev... nej det är inte akut längre men jag har fått en propp i benet och varit på sös och det kan vara bra för er att veta. det var bara det jag ville tala om. sen blev han väldigt pratsam och hade inte alls bråttom att lägga på. han skulle tala med doktor, och nästa dag ringde han upp igen och sa att jag hade fått tid för tappning av lungan på måndag. och att det nog skulle ta hela dagen då ve vill ha en för observation några timmar. men innan måste de ha ett blodprov så jag behöver åka upp direkt till sös före fyra så de kan få in det före måndag. sjukhus varje dag denna vecka....
som skulle vara den lugna och återhämtande veckan.
Höstlovet började och Clara och Axel var hemma, de målade i Axels rum ny fin blå vägg.
På måndagen var jag lite nervös, glad att bli av med vattnet men det där med att sticka hål i en tycker jag är lite läskigt, punkteringen skulle ske på ultraljudsavdelningen sen skulle jag upp på avdelningen. de sticker in en dränage slang, tandläkarbedövning, sen tappas man på 5dl i taget, var 4 timme tills det är tomt. Vad jag inte var beredd på var att jag skulle behöva sova kvar på avdelningen, de ville passa på att göra den nya datortomografin för strålningen när jag nu ändå var där och lungan var tömd. usch så jobbigt det kändes att sova kvar, men förstås bra att få det gjort.
så min återhämtningsvecka blev bara sjukhus och mera sjukhus..
Dagen efter var det heldag på Radiumhemmet igen med cellgiftsomgång nr 2
Tack och lov ringde de från Koagulationsenheten och sa att jag inte behövde komma upp eftersom de bara skulle säga att jag ska fortsätta med sprutorna. de tyckte att det var lite mycket sjukhus i mitt liv just nu så till dem ska jag komma när cellifterna är klara. såå skönt.

Så startade 2 cellgiftsomgången med den uppgraderade medicinen, mer kortison och starkare antiillamående tablett, fick en depåtablett som verkar i 5 dar. + samma som förra gången.
kände mig mer "drogad" men inte illamående och magen är betydligt lugnare. trött trött och oändligt trött
Funderat en del på det där med kroppen och knoppen, I vanliga fall tänker jag att det är bra att lyssna på kroppen, den behöver sin vila och återhämtning kroppen är klokare än man tror, Nu tänker jag mer jag måste använda huvudet, äta med huvudet, lite nyttigt och regelbundet, röra på mig, och göra saker som är lite kul, annars kommer jag bara sitta i soffan och kolla serier och sova hela dagarna. kroppen vill ingenting bara vila.. svårt att hitta balansen.