Läget, livet och lite av varje

Förra måndagen tömde de vattnet i vänsterlungan, och i tisdags fick jag provsvaren från doktorn, det var inte så muntert.

Det fanns tumörceller i vätskan, vilket betyder att lungsäcken är angripen även om det ännu inte bildats någon riktig synlig tumör. Det betyder i sin tur att det inte är någon idé att strålbehandla. Man kan strålbehandla synliga tumörer, men eftersom man tror att biverkningarna från strålningen, till exempel skador på luft och matstrupen blir stora, bedömer de det som att det inte är värt försöket, eftersom det ändå finns spridda celler i lungan får man ju inte bort cancern helt ändå. Så ingen strålbehandling för mig alltså.

Däremot så kommer jag få en 4de omgång med cellgifter. den blir den 9 dec och 3 veckor fram. De ska röntga och kolla statusen innan de beslutar vad som ska hända efter det, om jag är frisk eller om behandlingen fortsätter, Så jag kommer säkerligen vara sjukskriven även i januari...

Det känns ju också trist att de ändrat min "status" från botande till lindrande, dvs det som alla sa i början att det var goda prognoser och att jag skulle bli helt frisk efter en tuff höst, gäller inte längre, Lindra, hindra och begränsa är vad man kan göra och så är det upp till kroppen att göra jobbet.

Så i tisdag var jag ganska deppig men på onsdagen och i dag känns det som att jag gått in i en ny fas, av lite mer jäklar anamma. Som om jag känt mig som ett litet kolli som de flyttat runt i vårdapparaten, där dom ska bota mig för de vet ju bäst, dom upptäckte tumören och de får ta hand om det här. Till att det faktiskt är jag och min kropp som ska göra jobbet. Jag känner mig mer som subjekt i min egen kamp nu och det är skönt. I och med det har jag bestämt att sluta äta socker, en sträng lågkolhydrat kost får det bli, eftersom något som man säkert vet är att cancerceller älskar socker. Nu ska jag svälta ut dom djälvarna! Hi Hi,

 

Denna 2dra cellgifts omgång känns bättre, har lärt känna antiillamående medicinerna och tar dem så mycket förebyggande som det går. Mår bättre men tröttheten är lite lurig, ibland är jag bara seg, ibland hittar jag på och gör något enkelt men blir snabbt supertrött så jag inte kan slutföra, utan bara måste vila. somnar lätt i soffan fast jag inte vill... om två veckor ska jag till lungsjukgymnasten, hoppas få lite tipps. egentligen vet man väl allt redan men det är just det där med att få till det så det blir balans mat, vila, rörelse, stimulans, sömn... tja konsten att leva helt enkelt för oss alla.

Kram på er.