tisdag 29 september 2015

Återbesök på Thorax

Idag var det återbesök på Thorax, först lungröntgen, med det berömda uttrycket Ta ett djupt andetag, håll andan...... andas ut! x2
sen väntrum med veckotidning, Hittade ett återvinnings tips! Virka en rund badrumsmatta av gamla t-skirts... som man klipper i remsor typ 2 cm breda...tror jag ska rensa garderoben lite...

Sen möte med min fina kirurg Lotta.... Allt ser bra ut och du ser oförskämt pigg ut för att vara så dålig, sa hon. Operationen var en pers också för henne, att börja med titthål och sen behöva öppna upp mer och mer för att ta ut all synlig cancer. Lång tid tog det. Jag är så glad att ha fått träffa ett sådant proffs. Sen talade vi om balansen mellan att ha ont och knapra smärtstillande piller, och vila och rörlighet, det blir som något x och y diagram där man ska hitta den optimala punkten, som ständigt är i rörelse eftersom att man ibland måste göra mycket och blir trött men samtidigt läker och blir helare, som det där labyrintspelet med kulan ni vet. balans balans, balans i livet. Jag var urkass på det spelet, lite lättare med balansen i kroppen nu.

Lotta förklarade varför det gör så ont i huden och i muskelfästen vid bröstbenet, fast det inte är något sår där, såren inuti och utanpå har läkt men det gör ont runtomkring liksom, Det handlar om att nerverna går längs revbenen och att det känns hela vägen innan allt läkt ihop. Bara att vänta.

Så pratade vi om andfåddheten och hjärtklappningen, det är i princip som vanligt att man känner att man har ansträngt sig och måste hämta andan, inte farligt att ta i, bara irriterande att gränsen för orken är sååå liten...

Det var spännande att titta på röntgenbilderna, vi kollade på den första med tumören, hur det såg ut strax efter operationen och nu. Den halva lungan har utvidgat sig och tagit plats, utvidgat sig med hälften (eller vad heter det?) den är alltså 1,5 gånger så stor som den var, bara på en månad. Det är helt fantastiskt vad kroppen kan. Helande, läkande kraft. Liv in i minsta cell. Hoppfullt.

Sen tog jag favobussen som går hela vägen hem, 3an, i ett strålande soligt september Stockholm. Först förbi Torsplan där allt byggs och förändras, ett stopp på St Eriksplan, sen genom Kungsholmen på Hantverkargatan, förbi Stadshuset och genom vackra Gamla stan med utsikt över Söder sen över slussen och upp i Katarinabacken med utsikten över Djurgår´n, Stockholm är sååå fint. och så najs att ta sig tid att åka buss, Vi långsamma, pensionärerna och jag. Så en stärkande kopp choklad på Tjärhovsplan. och sen Ringvägen vidare till Skanstull.

och nu avslut med Hela Sverige skramlar-galan som jag blir alldeles rörd av. Det finns hopp och kärlek överallt
kram på er.

3 kommentarer:

  1. Kära Lotta
    Stark av dig och med det hjärtat du alltid haft i denna prövnings tid.med ärlighet, optimism och klarhet. Du berör mig och säker många. Tack! Och frid till dig
    Kram Jluc

    SvaraRadera
  2. Fina Lotta! Min kommentar blir en av mina senaste sångtexter. Du ska få höra Mats melodi nån gång. Kram! /inga


    Varva ner, andas ut,
    Varje dag går mot sitt slut.
    Ena dagen står i brand
    och nästa dag kan tyckas krypa fram.
    Andas ut, kom till ro
    och tacka din Gud för allt som är nu.
    Svåra dagar lär, lätta dagar bär,
    varje dag har en mening i vårt liv.
    Morgondagen kan vi ej styra,
    gårdagen har redan gått förbi.


    Matteus 6: 34

    SvaraRadera
  3. Jag försökte skriva nått roligt och klokt och trösterikt men det försvann som ofta i något jag inte begriper mig på! Det jag ville säga är att jag tycker om hur du berättar, att det är många Lottor i mitt liv, och den sista i raden är din kirurg. Lottakåren tycks vara på G. KRAM!

    SvaraRadera